Var och en, som vill bliva
salig, måste först av allt hava den katolska tron. Men den, som icke bevarar
den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt
förlorad.
Men detta är den katolska
tron: att vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre
personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblanda personerna eller
söndra det gudomliga väsendet.
En är nämligen Faderns person,
en annan Sonens och åter en annan den Helige Andes. Men Faderns och Sonens och
den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät.
Sådan Fadern är, sådan är
Sonen och sådan även den Helige Ande. Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och
oskapad den Helige Ande. Omätlig är Fadern, omätlig Sonen och omätlig den
Helige Ande.
Evig är Fadern, evig Sonen och
evig den Helige Ande, och likväl icke tre eviga, utan en enda evig, såsom icke
heller tre oskapade eller tre omätliga, utan en enda oskapad och en enda
omätlig.
Sammalunda är Fadern
allsmäktig, Sonen allsmäktig och den Helige Ande allsmäktig, och likväl icke
tre allsmäktiga, utan en enda allsmäktig.
Så är Fadern Gud, Sonen Gud
och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud. Så är
Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre, och likväl icke tre
Herrar, utan en enda Herre.
Ty såsom vi av den kristna
sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så
förhindras vi av den katolska kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar.
Fadern är av ingen gjord eller
skapad eller född. Sonen är av Fadern allena - icke gjord eller skapad - utan
född. Den Helige Ande är av
Fadern och Sonen (filioque) - icke gjord eller skapad eller född - utan
utgående.
Därför är det en enda Fader,
icke tre Fäder, en enda Son, icke tre söner och en enda Helig Ande, icke tre
Heliga Andar. Och bland dessa tre personer är ingen den förste eller den siste,
ingen den störste eller den minste, utan alla tre personerna äro sinsemellan
lika eviga och lika stora, så att i allt, såsom ovan sagts, de tre personerna
böra dyrkas i en gudom och den enda gudomen i de tre personerna.
Den, som vill bliva salig, han
skall tänka så om de tre personerna i gudomen.
Men det är för den eviga
saligheten nödvändigt att även fast tro, att vår Herre Jesus Kristus har blivit
kött.
Så är det en rätt tro att vi
tro och bekänna, att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son,
är i lika mån Gud och människa. Gud är han såsom född av Faderns väsen före all
tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
Helt och fullt Gud och helt
och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp. Jämlik Fadern efter
den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen. Och ehuru
han är Gud och människa, är han likväl icke två, utan en enda Kristus.
Men en enda är han, icke så
att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga
naturen antagits av Gud.
En enda är han, icke så att
naturerna sammanblandats, utan så att personen bildar enheten.
Ty liksom den förnuftiga
själen och kroppen bilda en enda människa, så utgöra Gud och människa en enda
Kristus, vilken har lidit för vår frälsnings skull, nedstigit till dödsriket,
uppstått från de döda, uppstigit till himlarna, sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån igenkomma till att döma levande och döda.
Vid hans tillkommelse hava
alla människor att uppstå med sina kroppar, och de skola avlägga räkenskap för
sina gärningar: Och de som gjort gott skola ingå i det eviga livet och de som
gjort ont i den eviga elden.
Detta är den katolska tron;
den som icke troget och fast tror den, kan icke bliva salig.
